Jag var bara ett barn när jag brändes av lågan...

Jag har en dröm som återkommer. Inte en eller två gånger, utan det har pågått i flera år. Jag kan inte ens minnas när det började. Den utspelar sig på olika tunnelbanestationer. Ibland åker tåget väldigt långt ifrån perrongen så man måste hoppa till tåget för att komma med. Ibland kan dörrarna öppnas i farten. Ibland kan man vara tvungen att hoppa mellan vagnarna. Den slutar alltid likadant. Den slutar alltid med att någon jag har i mitt liv hamnar på spåret och nuddar elledningen och dör. Verkligen dör. Blir helt livlös och kall. Inatt var det mammas tur. När jag vaknade kunde jag känna saltsmaken från tårarna på mina läppar. När jag vaknade slog inte mitt hjärta några slag. Inga slag alls.

Dom sa att jag såg trött ut idag.

Kiss Kiss Bang Bang Julia