Ett namn. Ett minne.

I natt började jag tänka på ett namns betydelse. Vad betyder ditt namn för dig och för andra?

Kim var för mig ett tjejnamn som bars av en kaxig, cool, självsäker men lite elak tjej. Men sen träffade jag Kim i BRK-gymnasium och allt ändrades. Nu är Kim en trevlig, snäll och väldigt rolig pojke, en sån som kan få en att skratta tills man får ont i magen.

Folk med förkortningar (J-P, J-W, K-P, H-N) får mig alltid att tänka på min fina morfar. Carl-Gustav, som är konstnär och alltid signerar med C-G. Det låter hemligare, coolare och mer estetiskt. Trots sina försök att bli kallad C-G är de ingen (som inte själv är konstnär) som säger C-G, alla säger Calle. Min fina morfar Calle.

Namnet Birgitta får mig alltid att rysa. Hon var en lärare som med klassen över mig i lågstadiet (den Johanna och Carro gick i) hade bibeltimme. BIBELTIMME! Jag gick i lågstadiet på mitten av 90-talet. 1990-talet. Hon såg dessutom rätt så elak ut.

Tage. Namnet på min fina farfar. När jag lärde känna Amanda hade hon en hund som hette Tage. Det var mycket svårt för mig att förstå hur man kunde döpa en hund till Tage. Min fina farfar hette ju Tage. Nu när jag är äldre tycker jag att de både klädde i sitt namn. Hunden Tage och min fina farfar.

När jag hör vissa namn och läser dem i böcker så tänker jag på specifika personer och händelser. Jag känner en känsla.

Undra om någon tänker på mig när det ser/hör namnet Julia....


Kiss Kiss Bang Bang // Julia